Jag fattar inte hur jag lyckas vara så upp och ner i humöret. Ena stunden är jag på topp och springer runt och bubblar som en liten kaffekokare. Sen kan jag bli lika nere lika fort igen. Hur lyckas jag? Visst när man är glad går tiden mycket fortare men nu känns det som minuterna är som timmar. Jag vet vad jag vill göra men det är också det som verkligen inte blir bra om jag gör. Usch vad jobbig och tråkigt jag är. Stackars er som orkar med mig. Puss på er, ni är guld!